tisdag 28 mars 2017

Resumé 2016

Hej!

Här kommer en kort resumé av året som gick.

Den 20:de mars så blev jag mormor igen. Angelica fick sin tredje son. En söt liten gosse som heter Leonard. I skrivande stund har han just fyllt 1 år. Han var startskottet till en rejäl ökning på barnbarnskontot. Det skulle visa sig att på 1 år så anlände det fyra härliga barnbarn till världen. Den 11:e juli så blev jag farmor då lilla söta Stella föddes. Sedan var det ett uppehåll på drygt tre månader innan Alexandra fick en till flicka. Lilla Majken såg dagens ljus den 24:de oktober, och den 3:de mars på moster Angelicas födelsedag så tittade lilla ------- (namnlös) ut och Theresé fick sin andra pojk. Så nu har jag åtta härliga barnbarn.

 Leonard 20160320

 Stella 20160711

Majken 20161024

20170303


 De andra fyra efterrätterna 

Jack 20070801
Charlie 20110608
Thea 20110804
Ebbe 20130820

Jag jobbade hela sommaren eftersom jag redan hade haft semester.
Men vi lägger schema själv på jobbet så att jag hade en del lediga dagar ändå. Jobbade mycket natt. Midsommaren firades med ett helpass på jobbet men på midsommardagen bjöd vi ner Torsten (vår granne ovanpå) på lite god mat och dryck. Vi satt ute på vår altan tills solen gick upp och hade det jättetrevligt.

 Midsommarmat

Torsten 

En orsayra hann jag med också. Annelie var hemma från Norge så jag och hon tog rälsbussen till Orsa för lite party party. Jäklar va roligt vi hade o skönt att komma ut på lite skoj. Såg även till att Annelie hittade en präktig karl och de håller ihop ännu....kul!!

 Rälsbussen till Orsa.

 Vi hittade ett cykelstyre 

 Och jag hittade Lennart Grahn (Shanes) på en bänk.


I september for vi på kryssning med Cinderella och Larz-Kristerz, Det var första gången Micke kryssade och vi hade superduperroligt. Annelie och Håkan var med och även Goliats uppfödare Maud och Ari hängde på. Det var en mycket trevlig kryssning med god mat...dans...karaoke t.o.m. jag var upp och sjöng!!


 Jag, Micke, Maud och Ari på bussen.



 Annelie

Jag, Ari och Håkan.

September månad bjöd på en fast anställning på Tomtebogården. Så roligt och jag trivs så bra där.
Vintern kom och med den snö. Usch vad jag hatar vintern. Visst det kan vara vackert ibland men fan att det ska vara kallt fryslort som jag är. Julen kom den med och jag jobbade järnet under den helgen. Varken Angelica eller Therése kom hem Jocke firade med svärfar  och Alexandra med familj åkte till Marcus föräldrar. Nyåret bestod också av jobb....



Min älskade faster Marianne gick bort i januari. Vila i frid fina du.


Nu har jag nog skrivit ikapp. Ska försöka att bli bättre på att blogga. Framför allt för min egen del som dagbok. Ikväll är det hockey...4:de matchen om *slaget om Siljan*...Vet inte om jag pallar detta......Tänk OM Mora slår ner Leksand i allsvenskan....Ja det vore grejer de.....Pappa kommer att göra glädjevolter på sitt moln...som dagen till ära är färgat i rött vitt o grönt..


söndag 19 mars 2017

Bali





Hej.

Den 15:de april var det då dags. Vi tog tåget mot Arlanda där vi mötte upp Ylva. Vi lyfte mot vår första destination som var Zurich. Där vart det ingen väntan alls utan det var bara att boarda flyget mot Singapore, vilket tog 13 timmar. Jag har väldigt svårt att koppla av när jag flyger så det vart långa timmar där uppe i det blå. Micke däremot snarkade gott några timmar. Efter en mellanlandning i Singapore så vart det byte mot Denpasar och Bali, den resan tog drygt två timmar.

 Micke på tågstationen i Mora.

 Just lyft från Arlanda.

 Skytrain mellan terminalerna i Zurich.

 Micke sover gott.

Lyfte från Singpore mot Denpasar. 

<3 p="">
På flyget mellan Singapore och Bali


Väl framme på Bali efter en sammanlagd restid på 25 timmar så var vi rätt mör. Jag brukar ju alltid köpa med mig en liter whiskey när jag åker utomlands (bra för magen) :). Men i Indonesien så får man inte föra med sig alkohol in i landet. Men när jag hade passerat passkontrollen så kom man rakt in i taxfreen och framför mig tornade ett helt berg av Black Label upp sig. Yes.....Indonesien har ju en konstig valuta..(Indonesiska rupiah), ungefär som italienska lire med en massa nollor.. Jag hade en valutanyckel på telefonen men trodde att jag hade den i huvudet med. Whiskeyn kostade 1 310 000 rupiah. Ahhaaaa tänkte jag o räknade snabbt ut att ca. 90:- skulle den kosta ungefär. Betalade och hade tre biträden runt mig som bugade o bockade. Väl ute i vår pickup som hämtade oss började jag tänka......alltså 1 000 000 var ju inte 60:- ju....det var ju 600!! Så jag betalade alltså mellan 800-900 kronor för en liter vanlig whiskey. Surt som fan men....men.

Pickupen tog oss till Seminyak och huset Ylva hade hyrt. Ett litet mysigt ställe med en härlig pool. Vi tog en liten promenad i den kolsvarta kvällen sedan var vi tvungen att testa poolen innan vi somnade ovaggade i våra sängar. När vi vaknade nån gång på förmiddagen dagen därpå så var vi så klart hungriga. Vi hade ingen större affär i närheten så vi gick iväg för att äta lite lunch. Sen vart det poolbad hela långa dan, medan vi väntade på Peter, Martin o deras familjer.

 Första lunchen var väl ingen höjdare men mat i magen iaf.

 Vårat fina sovrum i villan i Seminyak.

Det mysiga huset.

Poolen

 Jag svalkar mig i poolen.

 TV-rummet med ett häftigt krokodilbord

Här har de andra anlänt precis.

Sex dagar var vi i Seminyak. Dagarna bestod av strandhäng på Kuta beach bl.a. Detta ska vara en av världens mest populära surfarstränder och de har även spelat in många avsnitt av *Räddarna på Bondi beach Bali* just här. Jag vågade inte gå i så långt p.g.a. de höga vågorna och undervattenströmmar. Men man kunde då gå i upp till knäna och sen sätta sig. Men det var lätt att dras med ändå. 

 Legian beach Kuta

 Micke har tagit sig ett dopp.

Strandhäng Legian beach Kuta



En av dagarna så hade vi en utflykt till Ubud. Detta är väl mer eller mindre ett måste om man är på Bali. Först så besökte vi en föreställning i indonesisk dans och efter det åkte vi till palmmårdsbajskaffets tillverkning. Det är ett palmmårdsdjur som äter kaffebönor på plantagen och sen skiter ut detta osmält. Det tas om hand och så görs det kaffe av det. Världens dyraste kaffe Kopi Luwak. Jag gillar inte när djur förvaras i bur eller fastbundna. Enl. personalen här så satt de i 14 dagar och sen släpptes. Hoppas att det är sant. I vilket fall som helst så provsmakade vi en massa olika smaksatta kaffe och the och så klart delade vi på en liten kopp Kopi Luwak. Jag och Micke köpte både lite kaffe och the med oss hem. Efter det så var vi och tittade på batiktillverkningen som Bali är känt för. Otroligt mycket fina tyger fanns det. Utflykten avslutades med ett besök i Monkey forest. Jag lovar.....det var apor överallt. Man fick se till att hålla hårt i sina saker men ändå var det en apa som snodde Mickes vattenflaska. Albins boll låg ju under vagnen och den blev ett fint byte den med. 

 Uppvisning i indonesisk dans.

Indonesisk dans
 Batik

Batik

Vackra batiktyger

 Djungel

 Palmmård

 Utbajsade kaffebönor

 Provsmakning the och kaffe





 Apan snodde Albins boll och blev så här glad.

 Törstig apa snodde Mickes vatten.

Tum fick en kärleksfull kram.

En annan av dagarna i Denpasar/Seminyak så tog vi en heldag på Water Boom. Det är världens tredje största vattenland. Feg som jag är så vågade jag mig inte på rutchbanorna men jäklar vilka skräckinjagande det fanns. De andra åkte så klart medan jag höll mig i poolen eller i solen. Apropå solen så var det *lagom* varmt på Bali dessa tre veckor vi var där. De hade haft sin monsunperiod så temperaturen låg på +33 i snitt. Samtidigt fick vi höra att Thailand hade sin varmaste period på 70 år. Innan monsunen hunnit dit så kunde det vara +40 och lite mer.

 Ylva och Peter.

 Ylva och Peter.

 Micke o Martin.

 Micke o Martin.




Micke.

Efter dagarna i Seminyak så begav vi oss till en av Giliöarna, Trawangan. Vi tog oss dit men en speedbåt och det var en trevlig resa med disco och öl på båttaket. Att komma till Trawangan var som att komma in i stenåldern på nåt vis. Väldigt väldigt spartanskt och enkelt. Det fanns inte heller några motorfordon på ön så att det var häst&vagn som gällde. Här bodde vi i bungalows. Standarden på dessa var väl inte de bästa men det fanns två pooler och vem sitter i en bungalow och glor på semestern? Här var det mest sol och bad som gällde och på kvällarna gick vi ut för mat och dryck. Jag måste få berätta om vår *lunchrestaurang* som var det första stället vi åt på när vi kom. Det låg nära där vi bodde och vi var hungriga så vi slog till på denna oansenliga matställe. Det var sandiga bord, omaka stolar och det såg inte ut för nåt egentligen. MEN vilken mat!! Totalt fantastiskt. Det vart vårt favvoställe så klart. Vilka vårrullar.....och jag åt en chicken cashew som var det godaste jag någonsin har ätit. Rent och fräscht åtminstone på tallrikarna. O ska jag vara ärlig så bidrog nog omgivning till med lite charm allt. 

 På väg till Trawangan.

 Micke och Peter på båten.

 Kvinnorna bär upp varor från båten. Detta var Gili Air.

 Vulkanen Gunung Agung

 Gili Air

 Micke kliver av båten.

 Bungalowsområdet vi bodde i.

 En av poolerna. Den låg precis utanför vår bungalow.

Poolhäng. 


 Badbrudar

 Favoritstället

 Bästa vårrullarna

 Chicken chasew...

 Omgivningen

 Väntar på mat.

 Vårdcentral.


En dag var vi ute på en snorkeltur i en glassbottomboat. Vi fick se stora havssköldpaddor och andra trevliga varelser i havet. De har ett konservatorium (eller vad det heter) för att skydda och rädda havssköldpaddorna som är utrotningshotade. När vi kom tillbaka så hamnade vi på en jättemysig pub där man fick önska musik och på vägen *hem* så försåg vi oss med varsin grillad majskolv med spicy butter. 

 Väntar på att få gå ombord på snorklingsbåten.

 Tum ska hoppa i.

 Micke

 Sköldpaddsbebisar

 Båten.

 Peter skojar med Albin.

 Micke

Jag tog mig ett dopp.

En jättekorall.

Till sist kom då dagen som egentligen var anledningen till resan. Ylvas 60-årsdag. Det blev inte ett sådant våldsamt firande direkt. Men vi åkte häst&vagn till andra sidan på ön och åt på en Jamaicansk restaurang. Ett supermysigt ställe mitt på stranden där allt var vitmålat t.o.m. trädstammarna. Vi åt och drack gott och hade hoppats på att få lite fina bilder på solnedgången. Men för en gångs skull så var det lite mulet. Men nåt kort lyckades jag få till. Kan ju tilläggas att jag är hästrädd och när vi skulle hem så fick vi ett ämne för Solvalla....hej va det gick. Full galopp ända in till *city*.

 Galopphästen

 Ylva 60

 Jag och Tum.

 Solnedgång


Efter 5 dagar på Trawangan så bar det mot Bali igen och denna gången till norra sidan nämligen Lovina. Vi fick hämtning av vår chaufför som *hörde till huset*. Han undrade vi ville se vulkanerna på rätt nära håll och det skulle finnas rätt många photopoints efter den vägen oxå. Så vi bestämde oss för den trots att det tog längre tid. Vilka vägar!!!!! Jag satt fram på vänster sida eftersom det ju är vänstertrafik. Det var smala smala vägar och det gick brant upp och brant ner....stup rakt ner i djungeln..ja jisses vilken färd i flera timmar. Men vi fick som sagt se en hel del fina vyer. En sak jag kan passa på att berätta är att Bali var inte alls som jag trodde. Man tror kanske att det är en paradisö med vit sand och palmer. Stor djungel/regnskog osv. Men Bali är stort som ungefär 1½ gånger Gotland och har ungefär 4 000 000 invånare + alla vi turister. Så tyvärr är Bali mycket exploaterat med knappt någon regnskog kvar. Det är hus och människor överallt. 
I vilket fall som helst så kom vi till slut fram till huset som låg mitt på stranden. Jättefint och fräscht. Sängen var smyckad med orchideblommor och som sagt rent o snyggt. Det som var mindre fräscht var väl en stor röd tusenfoting som kröp omkring på golvet. Micke fick ut den och fick sen höra att de är jättegiftiga de där rackarna....huuu....

 Vägen mot Lovina.


 Gunung Agung




 Huset på Lovina beach.

 Vårt rum

 Badrummet

 Stranden vid huset.

 En buddha vid poolen.



En giftig en...

I Lovina så var det väl sol och bad som hägrade mest. Men vi var även ute på lite äventyr så klart. Det absolut häftigaste var när vi skulle gå upp i ottan och bli hämtade kl. 6 i den smalaste båt jag någonsin sett. Vi skulle ut och se på delfinerna. Det var verkligen en upplevelse. Delfinerna var rätt nära båten och både framför och bakom. Det hade ju varit coolt att få bada med dem, men inte där ute på havet i djupt vatten är det nog så lämpligt. De hade ett ställe där man kunde få simma med dem. Men de var i fångenskap och jag vill inte främja sådant. Stackars djur. 
Vi var även ute på en dagstur till det största hinduiska templet på Bali och efter det så blev vi renade och helgade i The Holy Hot Springs. Ett *vattenland* med tre olika pooler med vatten från vulkanerna. Det luktade svavel och järn och var lika varmt om inte varmare än i ett badkar.

 Soluppgång

 Båten som tog oss till delfinerna.




Delfinerna








Här står de på rad för att bli renade.


Efter nästan en vecka på Lovina så var det dags att ta sig söderut igen. Nu hade vi endast fyra dagar kvar av denna resa. De sista dagarna bodde vi på ett fint hotell i Denpasar. Hotellet låg endast 100 m från det minnesmonument som är uppbygt efter bomben i Bali 2002 då 202 människor dödades varav 6 svenskar. De här dagarna hände inte så mycket förutom poolhäng, drinkar och shopping. Nu var det snart dags att börja den långa hemfärden. Vi skildes från Mickes bröder och första anhalten var Singapore. Där hade vi sju timmar på oss innan nästa flyg skulle ta oss till Zurich. Vilken flygplats...helt enorm. Det finns allt där tror jag. Vi var in i fjärilsrummet och tittade, orchidéer överallt och mosaik som Singapore är känt för. Stora kojfiskar som jag hade turen att få mata. Det enda negativa där var väl att det var så DYRT...en liten burk öl kostade 63:- Vi tänkte äta på O´learys och ev. ta ett glas vin till maten men när vi såg priserna så reste vi oss upp och gick till MCDonalds istället. 
Väl framme i Zurich blev det sen panik. Vårt flyg var försenat och vi hörde hur de ropade ut våra namn i högtalarna. Sprang som idioter i korridorerna för att hinna fram .... och vi hann. Sista flyget lyfte mot Arlanda och vi tog sedan tåget hem mot Mora. Hemresan tog 36 timmar så vi var rätt mör kan jag lova. 
 White Rose resort pool


 Monumentet


 Matar kojfiskar



Alperna


Tack alla inblandade för denna härliga resa. Det har skapa minnen för livet.