Vila I Frid

Vila I Frid min älskade Mamma!

Igår kväll 19.58 tog ett långt och innehållsrikt liv slut :,( Min älskade mamma somnade lugnt och stilla in efter att i fyra års tid kämpat mot den obarmhärtiga sjukdomen cancer. I mammas fall började allt med ett rutinbesök på gyn. Där upptäckes vid ett ultraljud något på en äggstock. Hon remitterades till Falun, där hon genomgick en operation. Det visade sig att det de såg var en elakartad tumör. Det fanns även små knottror på bukhinnan, vilket inte gick att operera:( Cellgifter sattes in, men det visade sig tyvärr att det fanns en metastas på levern. Cancermarkörsprovet ( ca 125) togs regelbundet och det visade både upp och ner. Jag vet inte hur många behandlingar mamma fick, men det var många. Hon förlorade känseln delvis under fötterna och på fingertopparna, tappade både matlust och hår, blev frusen, mådde illa...osv...Men hon gnällde ALDRIG. När hon började tappa håret så ringde hon hit o ville ha lite hjälp. Det visade sig att hon tagit saken i egna händer och rakat av sig håret o nu ville hon att vi skulle kolla om hon fått bort allt. Hela denna vinter så har hon fått mer och mer ont i magen, typ som tarmvred. Turerna har varit många in på lasarettet. Två gånger fick de lov att tömma buken på vätska. Den 12:de februari ringde hon mig och ville ha hjälp in. Hon blev kvar en vecka på sjukhuset och var så pass dålig så hon inte skulle kunna klara sig själv hemma. Morfinplåstret ökades på och morfinsprutorna gavs oftare, vilket resulterade i att hon föll in i någon slags dvala med kraftig förvirring. Hon var *för frisk* för att vara kvar på lasarettet och för sjuk för att vara hemma, så hon hamnade då på Gläntan, ett korttidsboende och palliativa platser. Där klarnade hon till mer och mer och var ända tills sista andetaget helt klar. Hon kom just aldrig upp ur sängen något mer förutom ett par gånger där och sedan senast för en vecka sen på Tomtebogården, där hon hör och häpna satt uppe i en timme. Mamma tunnade ut mer och mer och hon var så tunn så tunn. Ni som följer bloggen vet av tidigare inlägg att hon flyttade till Tomtebogården för nästan två veckor sedan. Hon var så tacksam och glad för att få komma dit och trivdes med rummet vi hade iordningställt åt henne. Hon blev jätteförtjust i personalen och fick även behålla sin läkare Patrik från Solteamet. Det märktes under den här veckan att hon blev svagare och svagare, MEN något helt otroligt klar i huvudet trots allt. I förrgår skulle jag egentligen ha jobbat, men de ringde o berättade om andningsuppehåll, så jag, Joachim och Alexandra satt hos henne hela dagen. Hon kunde prata med oss, men somnade nästan direkt. När vi gick hem på kvällen så böjde jag mig ner över henne, pussade henne på pannan och sa att jag älskade henne. Då lyfter hon armarna och lägger händerna på mina kinder, säger att jag inte ska vara ledsen och att hon älskar mig. Det var nog sista gången hon lyfte sina båda armar själv. Jag talade om för henne innan vi gick hem och nattvaket tog vid, att Angelica och Therése skulle komma dagen efter. Halvfyra igår natt ringer min mobil och när jag vänder mig om och ska svara då är det mammas mobil det ringer ifrån!! Jag visste att mamma inte kunde ringa själv och blev helt skakis. Svarade och det var Ingrid (nattvaket) som ringde. Mamma hade varit vaken sen två och ville ringa till mig. Hon var så envis och gav sig inte. Tyvärr hörde mamma inte vad jag sa i telefonen så Ingrid undrade vad hon ville....Näää... bara prata lite i allmänhet svarade hon nonchalant:) Till nattpersonalen hade hon frågat om det var i morgon flickorna skulle komma. Jag och Alexandra for ner igårförmiddag tidigt och inväntade Angelica och Therése. De kom och mamma var i princip okontaktbar. Vi satt där dryga timmen innan vi skulle åka till lägenheten o plocka. Precis när vi skulle gå, så slår hon upp ögonen. Flickorna berättar att dom är där hos henne och Therése lägger mammas hand på sin bebismage. Mamma säger... vad kul. Detta blir visar det sig sen, hennes sista ord. När vi är i lägenheten o plockar så ringer Ingrid ungefär klockan fem, halvsex och berättar att mamma har börjat bli marmorerad. Detta är ett kännetecken på att blodcirkulationen håller på att stängas ner och att det inte är så långt kvar. Jag och alla mina älskade barn for ner till Tomtebogården och satt hos henne. Hon nickade lite när jag sa att vi var där igen, men hon var väldigt långt borta. Angelica, Therése o Joachim skulle möta upp sin far för lite mat på China runt kvart i åtta. De sa hejdå till mormor och for iväg. Jag och Alexandra tänkte stanna en liten stund till tillsammans med underbara Ingrid. Jag håller mamma i handen och märker hur andningen blir nästan obefintlig, hon drar in lite luft, huden blir slätare och hon somnar in lugnt och stilla. Min älskade mamma har äntligen fått ro och träffat min kära pappa igen. Hon var så fin där hon låg. Vi har konstaterat att hon ville fråga mig när hon ringde om flickorna skulle komma. Hon höll sig fast vid livets kant så hårt hon kunde, hon ville ju helst leva tills Tessan får sin bebis, men hon förstod att inte det skulle gå. Då höll hon sig kvar tills hon fick träffa sina älskade barnbarn igen. När de gick iväg igår kväll så hade de sagt åt henne att släppa taget. Jag sa att pappa väntar på henne....Hon flög över till andra sidan där varken smärta eller sjukdomar existerar. Jag är säker på att de sitter o äter middag nu i någon vacker syrénberså, tittar på varandra bara som nykära kan och nu har de ett evigt liv tillsammans.

Mamma tyckte personalen på Tomtebogården var fantastiskt otroliga och det tycker även vi i hennes familj. Det är inte för inte som sjuksköterskorna ska hämta pris, för deras medicinkunnande. Ingrid som satte vak hos mamma när inte vi kunde ska ha den största eloge som finns, vilken människa, jag finner inga ord! Jag vill även här säga tack till alla som hör av sig på ett eller annat sätt. Tack för allt stöd ni visar, det värmer gott i våra sorgsna hjärtan.

Länge har Far gått och

väntat på ängen.

Ögonen strålar när Mor

han får se.

Stilla och varligt han 

sträcker fram handen.

Nu vandrar de samman

och skiljas ej mer.

Jag Älskar Dig Mamma

Vila I Frid!

Länge sen.

Halloj!

Nu var det nån vecka sen jag skrev. Men jag har faktiskt inte haft tid. Det har hänt en del sen sist och det som hänt med mor har gått väldigt fort. Vi var ju på vårdplanering på skärtorsdagen. Helst av allt ville hon till att börja med vara hemma. Men när hon fick höra hur mycket hjälp hon skulle få osv...så backade hon lite. Hon tyckte inte om en massa spring på olika människor. Då fanns det *bara* särskilt boende på Saxnäs eller  Tomtebogården kvar. Både jag o Alex pratade oss varm för det sistnämnda alternativet. Där är det ju mycket finare och gemytligare. Det tog inte mer än nån timme efter mötet förrän mamma ringer mig o säger att hon har bestämt sig. Hon önskade att få komma till Tomtebogården helst. Efter påskhelgen ringde jag kommunen och talade om mammas önskan. Dagen efter ringde de upp och erbjöd ett rum där. Snacka om snabba ryck (för en gång skull). Drygt en vecka efter mötet så inredde vi mammas rum och i måndags så flyttade hon dit. Tack o lov trivs hon toppenbra och säger själv att det kunde inte bli bättre efter omständigheterna som råder. Så nu är lägenheten uppsagd till sista april och all min lediga tid går åt att röja där nere. Det är nog det svåraste jag gjort någonsin. Hemskt att behöva lösa upp ett helt hem på nån vecka, som det tagit en hel livstid att bygga upp. Det skär i hjärtat varje gång det åker ner något i sopsäcken kan jag lova. Men jag måste vara stenhård nu för det går inte att spara på allt. På torsdag kommer flickorna upp för att ta vad de vill ha, härligt att få träffa dem igen, även om det bara är ett par dagar. Idag så kommer det en uppköpare dit och förhoppningsvis så köper han de värdefulla grejerna som ingen av oss andra är intresserad av.

Annars har det väl inte hänt ett smack till. Jobbar för fullt däremellan och hälsar på mamma så ofta jag kan och hinner. Ärligt talat ska det bli skönt när lägenheten är borta. Nähä om man skulle ta en dusch då o sen fara ner igen.....ha en trevlig helg....själv har jag min natthelg på jobbet o befinner mig där inatt o på söndagnatt......

Bye!